Finaldagen

Idag den sista dagen har alla stannat i land för att köpa lite souvenirer mm, utom Micke och Arne som kämpade om pokalen för årets största fisk.

Dagen har varit varm men vi börjar väl vänja oss nu för det har varit ganska skönt ändå. Vi har lärt oss nu det här med att pruta. Det fungerar ganska bra om man är två och dealar om flera saker samtidigt. Då kan priset sänkas rejält. Dessutom skall priset alltid handla om pesos och inte dollar som handlarna vill. Påslaget med dollar blir bara det ca 30% dyrare. Dessutom kan man med lite ansträngning pruta ytterligare ca en tredjedel på det kvarvarande priset i pesos.Nu har vi visserligen varit här vid den tid då det inte finns så manga turister här.

Vårat omdöme så här efter snart 11 dagar om Mexico och folket här i Zihuatanejo är att vänligare folk får man leta efter. De skräckhistorier om maffia, giftiga djur och rånare har vi inte sett till alls. Tvärtom har vi med vårt intresse för deras kultur och vanor kommit dem ganska nära. vi har fått fina tips om matställen till helt vansinnigt billiga priser. Sådana priser som andra turister aldrig har varit i närheten av.

Sista dagen i land

Micke och Arne som var ute på sjön har som vanligt haft en underbar dag. Fisket däremot har varit ganska trögt och inte förrän vid lunch fick de upp varsin "bonito" på ca 2,5 kg. Fiskarna kämpade men fighten var över efter ca tio minuter. Arnes fisk var den enda som kunde användas som levande agn och lottdragningen föll till Mickes favör.
När det bara var ca 2,5 timmar kvar innan båten skulle gå till baks till hamn hände något.

Micke tog det på målsnöret, en marlin på 85,2 kg

Tänk er in i situationen där tiden, bara för en sekund stannar till. Plötsligt med enorm kraft hugger det till utan att ytan krusas det minsta. Nu hade hugget blivit till en motstånd utan dess like. ungefär som om de skulle ha fått botten-napp ute i stilla havet. Det gick inte att rubba. Fiskeguiden skriker till micke, - "maybe a marlin" och det kaos som utbröt därefter kan ni bara tänka Er.
Det var en "Blue marlin" på 85 kg, dvs som du skulle ha fått en älgkalv på kroken. Fighten varade i nästan en timme för Micke. Arne som hjälpte till rättade Micke när han glömde att låta spöt jobba. Micke kunde bara svara krystat att det inte gick då motståndet var enormt.

Maten som den såg ut för några av oss

Efter all handskakning och gratulationer vandrade vi upp i bergen för att avnjuta en fantastisk måltid på "blue marlin" och "languster". Middagen var obeskrivligt god och stämningen på topp. Prispokalen utedelades till Micke med ett väl inövat tal av Axel. Våra guider under veckan gjorde oss sällskap.

Den efterföljande drinken

Efter middagen gick vi ut på byn och tog oss en gemensam drink.

En hälsning från oss alla

Vi avrundar vår 20-års resa med att gemensamt stolt posera framför den dröm vi har haft under så många år.

Tack alla Ni som har kommit med uppmuntrande ord på vägen.
Vi ses igen ...