Sammanfattning av fisket i Lofoten 29/8-4/9

Vi kan direkt konstatera att fisket blev ett fiasko. Vädret gjorde att det inte gick att gå ut till de rätta platserna och lågtrycket gjorde att naturen låg i dvala. Förutom att fisken inte ville nappa såg vi inte till särskilt mycket annat vilt i naturen. Sista dagen sprack det upp på himlen och helt plötsligt var fåglarna tillbaka, tumlarna ute och lekte med våra båtar och fisken på hugget. Det är inte bara vi människor som blir låga av lågtryck.

Veckan innehöll dock massor av höjdpunkter. Inte minst det faktum att Anders lyckades ta en hälleflundra. Det är första gången någon i vårt sällskap får en sådan så det var naturligtvis stort. Vädret i sig är rätt häftigt. Även om det är jobbigt att vara på havet när det blåser så är det samtidigt en mäktig upplevelse. Det bästa av allt var nog ändå ressällskapet. Nio personer med en åldersspridning på 18-72 år som lever tillsammans under en vecka och har det mycket trevligt. Bara det är värt hela resan.

Vi kommer igen! Tillbaka till Lofoten är vi troligen inom ett år men då flyger vi. Bussresandet har sina fördelar genom att det är lätt att ta med mycket bagage och fisk. Nu har vi lärt känna området såpass bra att vi själva kan arrangera en bättre resa till lika bra pris.

Anders vann - på en jättelubb!!!

Som vanligt avgjordes tävlingen under de sista timmarna. Anders lyckade bärga en lubb på 8,7 kg. Det var den i särklass fulaste fisk som någon någonsin dragit upp, liknade mer en övergödd gris än en fisk.

Ful eller inte, det var i alla fall veckans största fisk och Anders tog hem segern med god marginal.

Precisionsfiske utan motsvarighet

Det visade sig att Petri skulle utmärka sig idag igen. Han visade vart "skåpet skulle stå" när det gäller att hitta nya arter att fiska. Uppfinningsrikedom, ihärdighet och erfarenhet måste vara egenskaper som Petri besitter. Vi andra kan bara konstatera att han slår sina personliga rekord på löpande band.

Denna nya art (se bild) hittade han i en klippskreva på 80 meters djup!!!

Morgonstund har guld ...

Vi steg upp strax efter fyra för att göra oss i ordning för den sista dagens fiske. Förväntningarna på vädret var stora. Efter ett litet tag ljusnade det och vi kunde se att vinden hade vänt och himlen hade inslag av blått. Precis som "vädergubbarna" hade lovat.

Nu skulle det fiskas!

Klockan fem var vi ilastade i båtarna för avfärd. Några tekniska problem uppstod i starten. Kenneth, Micke och Anders fick problem med sin GPS-utrustning. De skulle komma efter oss andra bara de kunde kolla utrustningen först.

Vi andra satte kurs mot "utgrund" c:a 11 distans (c:a 2 mil) rakt ut i havet. Ett säkert ställe för riktigt grov torsk. Det tog ett tag för oss att ta oss dit och det visade sig att det blåste en del ändå här ute i havsbandet. Vi påbörjade fisket och visst fick vi lite, men det var mest småsej i vanlig ordning.
Efter ett tag anslöt Kenneth, Micke och Anders som inte hade lyckats få ordning på utrustningen helt.

Framåt förmiddagen började det blåsa upp igen och vi flyttade oss närmre land. Nu började några av oss att få upp lite torsk. Inga av större modell tyvärr, men en hel del runt 5 kilo.

Försmak av morgondagen?

Under kvällen sprack det upp lite grann. Inåt land regnade det fortfarande så en regnbåge avtecknade sig mot bergen i bakgrunden. Ett skådespel i den här omgivningen ...

När solen började värma så började det också nappa lite grann, Det gav mersmak inför morgondagen då våra planer är att utmana Petris rekordtorsk på 6,2 kg.

Han tror att han sitter säkert nu, men vänta bara ...

Kirurgteamet

Fiskefabriken i Helnessund behövde hjälp med att ta hand om en flundra. Raskt ställde sig clubens specialutbildade kirurgteam till förfogande.

Från vänster: Doktor Dengroth, Doktor Bangladesh och Doctor Doctor.

Apati

Idag tillbringades hela dagen i land. De flesta var nu ganska less på allt stormande och regnande. Framåt kvällen gav sig båtarna ut igen men som synes var aktiviteten låg. Fångsten blev som vanligt - det som nappade var yngel och de stora går kvar i sjön.

Några av grabbarna brås på far sin!

Väderprognosen visar stiltje inatt så vi planerar att ge oss ut c a 0500 imorgon bitti. Morgondagen ger oss också sista chansen till fångst då bussen går hemåt imorgon kväll.

Hemligheter i djupet

Morgonen började med relativt bra väder. Vi gav oss iväg ut mot grunden längst ut för att försöka hitta lite grövre fisk när vädret tillät.

Några av oss hade lagt om taktik. Istället för att hitta grov fisk så skulle vi även ta hand om den småsej som skulle kunna liknas med "Norska havets makrill" då de kommer i stora stim och har i stort sett samma beteende.
Vi kunde dra upp en hel del sej och stundtals även en del torsk.

Vid ett tillfälle trodde både Jörgen och Åke att de hade fått "bottennapp". När de vände båten för att köra lite närmare så ryckte det till och drog ut en hel del lina. Det var något stort på!
Trots att båda två hade fångat (eller skall man säga fastnat?) i samma fisk, så kunde de inte ens få den att röra sig en millimeter. Efter en kamp på c:a 15 minuter så slets båda linorna av. Utmattade och förvånade kunde vi bara spekulera i vad det kunde ha varit

Vi kunde inte låta bli att göra ett strandhugg igen för lite morgonfika. Efter strandhugget började vi sakta fiska runt alla småöar efter hälleflundra. Det hade strax före lunch blåst upp rejält igen och värre skulle det bli, vilket gjorde att vi inte längre kunde vara utomskärs. Väl hemma före middagen kunde några av oss ta rätt på en del fisk. Petri hade sin vana trogen dragit de största torskarna för att hålla oss andra på avstånd från den åtråvärda prissumman.

Nu hade vi fått "fiskefeber" igen, eller "blodad tand" så att säga. Efter middagen gav några av oss ut igen. Trots att det nu blåste mer än lovligt. Vi sökte lä men det fanns ingen. En enda liten torsk kunde vi få upp. Resan hem i motvind var ingen lek med de "flatbottnade" båtar vi har tillgång till.
Under kvällen tittade solen fram en kort stund. Vissa stunder är helt enkelt bara obetalbara.Vi kan bara dela med oss av den stämning som kan vara här uppe ibland.

Stormbyar och surströmmingsburkar

Vädrets makter fortsätter att gäcka oss. Vindar på upp till 16 m/s och vågor som gör att det är svårt att hålla sig kvar i båten gör att det fortfarande är svårt att nå ut till de platser där fisken lär finnas. Vi har vid det här laget sökt av fjordarna samt alla småöar i närheten. Fisken vill helt enkelt inte nappa just nu.

Morgondagens väder ser ut att ge en möjlighet mellan 8-10 på förmiddagen.

Förutom flundran som var dagens höjdpunkt så gjorde vi ett strandhugg och tog oss lite kaffe. Sandstränderna som finns lite här och var på öarna är som tagna från tropiska miljöer. Fantastiskt vackra vyer där "sanden" egentligen består av finfördelade snäckskal.

När nu fisket inte är så lustfyllt, så passade vi på att hålla den traditionsenliga surströmmingsskivan. Rödlök, mandelpotatis samt surströmming i både originalversion och filead.

Riktigt gott.

Dessutom var det premiär för Linus som faktiskt provsmakade en klämma.

Skål på Er !

Första flundran på durken

Då är vi tillbaka i etern igen efter ett dygn med förbindelseavbrott. Det blir lätt så när man försöker koppla upp sig via taggtråd.

Idag landade Anders sin första flundra efter en brutal och hänsynslös drillning. Flundran vägde c a 5 kg och hade troligen behövt vara tio gånger så stor för att ha en chans. Förövrigt tomt i plastbackarna, mest beroende på ständig kuling. Ikväll ska det mojna tillfälligt och då är naturligtvis de flesta av oss så slitna att vi inte orkar ge oss ut på havet. Vi tar nya tag imorgon då väderprognosen visar 7-11 m/s.

Petri i ledningen måndag lunch

Efter en förmiddag med upp till 16 m/s tvingades vi till ett avbrott mitt på dagen. Eftersom vi inte kunde gå ut i havsbandet har de stora fångsterna hittills uteblivit. Petri slog ändå till med en torsk på 6,2 kg inne i viken. Förutom att han slog personligt rekord är han just nu i ledningen.

Till J.A.: ingen här uppe är FF och ingen har varit sjösjuk.

Söndag kväll

Vi kunde naturligtvis inte hålla oss utan vi tog båtarna ut så snart vi fick möjlighet. Det var ganska stora dyningar och stundtals lite regn, men vad gör väl det.

Under några timmar kunde vi få åtminstone några resultat. Petri och Anders slog sina personbästa på sej. Petri slog dessutom personbästa på långa. Åke slog till direkt med två långor och en torsk. Tyvärr var ingen av fiskarna speciellt stora, Övriga av oss fick dra upp en hel del småsej, men de fick åka tillbaks i sjön

Shit happens!

Strax efter avfärd från Arjeplog small det till i Bosses gamla buss. Däckexplosion! Flera världsmästare på däckbyte uppenbarade sig snabbt i vägkanten och tidsförlusten blev inte större än en halvtimme.

På bilderna syns familjen Johansson och Micke hoppandes på hävarmen för att lossa hjulmuttrar.

Frukost i Arjeplog

Det rullar på. Vi räknar med att vara framme i Helnessund c a 1330 så det kommer att bli några timmars fiske under eftermiddagen och kvällen. Väderprognosen för imorgon säger 11m/s vilket möjligen kan medge fiske inomskärs.

På gång...

Då lämnade vi Fagerås ikväll för 22 timmars bussresa. Alla nio deltagare var på plats i god tid med blyfyllda väskor.

Följ Lofotenfisket 29/8 - 4/9

Det årliga Lofotenfisket startar med bussresa på lördag och fiskepremiär söndag eftermiddag. Vi kommer att rapportera här varje kväll.

Målet för årets fiske är att slå Bosses världsrekord på 211kg. Ett lagom delmål är att slå Mickes rekord på 85kg redan första dagen.

Artikel om clubens resa till Mexiko i NWT

Läs om clubens senaste resa:
http://www.nwt.se/familj/article497309.ece

Finaldagen

Idag den sista dagen har alla stannat i land för att köpa lite souvenirer mm, utom Micke och Arne som kämpade om pokalen för årets största fisk.

Dagen har varit varm men vi börjar väl vänja oss nu för det har varit ganska skönt ändå. Vi har lärt oss nu det här med att pruta. Det fungerar ganska bra om man är två och dealar om flera saker samtidigt. Då kan priset sänkas rejält. Dessutom skall priset alltid handla om pesos och inte dollar som handlarna vill. Påslaget med dollar blir bara det ca 30% dyrare. Dessutom kan man med lite ansträngning pruta ytterligare ca en tredjedel på det kvarvarande priset i pesos.Nu har vi visserligen varit här vid den tid då det inte finns så manga turister här.

Vårat omdöme så här efter snart 11 dagar om Mexico och folket här i Zihuatanejo är att vänligare folk får man leta efter. De skräckhistorier om maffia, giftiga djur och rånare har vi inte sett till alls. Tvärtom har vi med vårt intresse för deras kultur och vanor kommit dem ganska nära. vi har fått fina tips om matställen till helt vansinnigt billiga priser. Sådana priser som andra turister aldrig har varit i närheten av.

Sista dagen i land

Micke och Arne som var ute på sjön har som vanligt haft en underbar dag. Fisket däremot har varit ganska trögt och inte förrän vid lunch fick de upp varsin "bonito" på ca 2,5 kg. Fiskarna kämpade men fighten var över efter ca tio minuter. Arnes fisk var den enda som kunde användas som levande agn och lottdragningen föll till Mickes favör.
När det bara var ca 2,5 timmar kvar innan båten skulle gå till baks till hamn hände något.

Micke tog det på målsnöret, en marlin på 85,2 kg

Tänk er in i situationen där tiden, bara för en sekund stannar till. Plötsligt med enorm kraft hugger det till utan att ytan krusas det minsta. Nu hade hugget blivit till en motstånd utan dess like. ungefär som om de skulle ha fått botten-napp ute i stilla havet. Det gick inte att rubba. Fiskeguiden skriker till micke, - "maybe a marlin" och det kaos som utbröt därefter kan ni bara tänka Er.
Det var en "Blue marlin" på 85 kg, dvs som du skulle ha fått en älgkalv på kroken. Fighten varade i nästan en timme för Micke. Arne som hjälpte till rättade Micke när han glömde att låta spöt jobba. Micke kunde bara svara krystat att det inte gick då motståndet var enormt.

Maten som den såg ut för några av oss

Efter all handskakning och gratulationer vandrade vi upp i bergen för att avnjuta en fantastisk måltid på "blue marlin" och "languster". Middagen var obeskrivligt god och stämningen på topp. Prispokalen utedelades till Micke med ett väl inövat tal av Axel. Våra guider under veckan gjorde oss sällskap.

Den efterföljande drinken

Efter middagen gick vi ut på byn och tog oss en gemensam drink.

En hälsning från oss alla

Vi avrundar vår 20-års resa med att gemensamt stolt posera framför den dröm vi har haft under så många år.

Tack alla Ni som har kommit med uppmuntrande ord på vägen.
Vi ses igen ...

Slutspurten

Hela gänget har varit ute idag. Thomas, Göte, Lasse och Axel var ute med den stora off-shore båten. Micke, Arne, Jörgen och Ulf fiskade in-shore med "pangas".Det är verkligen tur att vi är här i februari. Solen är stekande het under dagen och värmen motsvarar en het julidag på Cypern. Åtminstone känns det så ute på havet.

Ganska lugn sjö har det varit i stort sett hela dagen. Vi har återigen sett valar, delfiner och hoppande "bonitos". På off-shore-båten såg de dessutom tre "sailfish" som simmade med fenorna som segel i ytan när de utmanade varandra.

Jörgen och Ulf har sett ett 25-tal hopp av "manta-raja", dvs manta-rockor av mindre storlek. De har haft några hugg och även tappat en "needle-fish" som såg hyfsat stor ut. Den ser ut som en svensk "näbbgädda" men väger betydligt mer, upp emot 10 kg är inte ovanligt. Ingen fisk ville däremot följa med upp i båten.

Thomas "sailfish" på ca 25 kg

På off-shore-båten kunde Thomas landa en "Sailfish" efter en hyfsad kamp på ca 10 minuter. Återsättningen av fisken tycktes gå bra till en början men det visade sig senare att fisken inte klarade sig. Fisken bärgades på nytt för att tas om hand. Någon filé tog grabbarna dessvärre inte med sig.

Mickes "Horrel" på ca 8 kg

Micke fick ett rejält hugg vid 11-tiden. En "Horrel" på ca 8 kg gav Micke en match som överraskade. Tydligen är fisken inte så smaklig enligt en av fiskeguiderna. Så fisken släpptes tillbaks efter fotografering.

Arnes "horrel" på ca 11 kg

Arne väntade till 12-tiden innan han slog till. En "Horrel" på ca 11 kg och kunde därmed ta båtrekordet från Micke. Även denna släpptes tillbaks efter fotografering.

Arne "laddar om" inför morgondagen

Nu verkar det som om Arne börjar bli trött efter allt fiske, eller kan det vara så att han "laddar om" inför morgondagen slutspurt. Vi får se vad han får i morgon tillsammans med Micke som är den enda som nu har chansen att utmana Arnes rekordfisk. Resten av gänget har nu fiskat färdigt och förbereder sig för hemresan.

"Blue marlin" på ca 75 kg

För två veckor sedan kunde någon här i byn få upp en "Blue-marlin", det storvilt som alla "djuphavsfiskare" suktar efter. Idag hade någon fått ytterligare en så vi åtminstone kunde få se en sådan i verkligheten.

Off-shore

Idag stannade halva styrkan iland för att vila upp sig och handla lite. De passade även på att resa till Ixtapa. Det allmänna omdömet var att det nog var tur att vi hade åkt till Zihuatanejo då det inte var lika turistanpassat här.

Tidig måndagmorgon, på väg ut till havs

Idag åkte Micke, Jörgen, Ulf och Arne ut med familjen Vargas stora "off-shore" båt (Esturion II). Även den här morgonen var svalare än vi har varit van vid tidigare.Vi började med att fiska efter "bonitos" ganska direkt efter hamnens utlopp. De skulle vi ha som agn för de stora fiskar vi tänkte ta upp under dagen.

Båten kändes som en "finlandsfärja" jämfört med de "pangas" vi hade nyttjat tidigare. Det fanns en bekväm öppen "salong" som vi kunde sitta och prata i när vi inte var ute på aktern. Överhuvudtaget var det en mycket bekväm båt att åka med. Nu satte vi kurs västerut ca 25 nautiska mil (ca 4,5 mil) rakt ut i stilla havet.

Små lövtunna fiskar av för oss okänd art

Efter att ha fiskat ett tag upptäckte vi att det ena betet betedde sig konstigt vid ytan. När vi vevade in betet såg vi att två små fiskar av okänd typ satt fast på kroken. De såg ut som två små löv på en lövräfsa.

Ulfs "sailfish" på drygt 30 kg

Vid 11-tiden, som vi nu förstår är en bra huggtid här, högg det till för första gången under dagen. Ulf kunde nu kämpa med en "sailfish" av lite större modell, drygt 30 kg. Kampen varade i över 20 minuter med många hopp och rusningar. Efter att ha bordat fisken och fotograferat den kunde fisken släppas tillbaks oskadd. Våra fiskeguider vakade noga över fisken för att se att den återhämtade sig väl. Det här är viktigt för dem då just den här typen av fisk är viktig för deras fisketurism.

Arnes "sailfish" på drygt 30 kg

Efter lunch vid 13-tiden högg det igen. Ytterligare en "sailfish" som Arne hade äran att få kämpa mot. Arne som är erfaren som fiskare kunde ge fisken en rejäl match. Tyvärr blev det lite för tufft för fisken som inte kunde återsättas. Under tiden som Arne kämpade med fisken kom det en mindre havssköldpadda förbi och sånär krockade med båten.

Bambino tortuga

Eftersom Arnes fisk inte kunde sättas tillbaks så tog vi reda på fileerna (ca 15 kg) som vi lämnade över till restaurangen på vanligt manér. Vid 18-tiden hade de grillat och lagat till ännu en fantastisk måltid för hela styrkan. Nu blev det bara vi som hade fiskat som ville äta.
Vi fyra åt för nio personer då vi fick in en extra tallrik. Mycket mätta och nöjda betalade vi som vanligt en "spottstyver" för maten. Resten av fisken fick de på restaurangen.
Det är en underdrift att säga att de blev mycket glada.