Hemligheter i djupet

Morgonen började med relativt bra väder. Vi gav oss iväg ut mot grunden längst ut för att försöka hitta lite grövre fisk när vädret tillät.

Några av oss hade lagt om taktik. Istället för att hitta grov fisk så skulle vi även ta hand om den småsej som skulle kunna liknas med "Norska havets makrill" då de kommer i stora stim och har i stort sett samma beteende.
Vi kunde dra upp en hel del sej och stundtals även en del torsk.

Vid ett tillfälle trodde både Jörgen och Åke att de hade fått "bottennapp". När de vände båten för att köra lite närmare så ryckte det till och drog ut en hel del lina. Det var något stort på!
Trots att båda två hade fångat (eller skall man säga fastnat?) i samma fisk, så kunde de inte ens få den att röra sig en millimeter. Efter en kamp på c:a 15 minuter så slets båda linorna av. Utmattade och förvånade kunde vi bara spekulera i vad det kunde ha varit

Vi kunde inte låta bli att göra ett strandhugg igen för lite morgonfika. Efter strandhugget började vi sakta fiska runt alla småöar efter hälleflundra. Det hade strax före lunch blåst upp rejält igen och värre skulle det bli, vilket gjorde att vi inte längre kunde vara utomskärs. Väl hemma före middagen kunde några av oss ta rätt på en del fisk. Petri hade sin vana trogen dragit de största torskarna för att hålla oss andra på avstånd från den åtråvärda prissumman.

Nu hade vi fått "fiskefeber" igen, eller "blodad tand" så att säga. Efter middagen gav några av oss ut igen. Trots att det nu blåste mer än lovligt. Vi sökte lä men det fanns ingen. En enda liten torsk kunde vi få upp. Resan hem i motvind var ingen lek med de "flatbottnade" båtar vi har tillgång till.
Under kvällen tittade solen fram en kort stund. Vissa stunder är helt enkelt bara obetalbara.Vi kan bara dela med oss av den stämning som kan vara här uppe ibland.