Det rullar på. Vi räknar med att vara framme i Helnessund c a 1330 så det kommer att bli några timmars fiske under eftermiddagen och kvällen. Väderprognosen för imorgon säger 11m/s vilket möjligen kan medge fiske inomskärs.
söndag 30 augusti 2009
lördag 29 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
lördag 14 mars 2009
Artikel om clubens resa till Mexiko i NWT
Läs om clubens senaste resa:
http://www.nwt.se/familj/article497309.ece
http://www.nwt.se/familj/article497309.ece
torsdag 19 februari 2009
Finaldagen
Idag den sista dagen har alla stannat i land för att köpa lite souvenirer mm, utom Micke och Arne som kämpade om pokalen för årets största fisk.
Dagen har varit varm men vi börjar väl vänja oss nu för det har varit ganska skönt ändå. Vi har lärt oss nu det här med att pruta. Det fungerar ganska bra om man är två och dealar om flera saker samtidigt. Då kan priset sänkas rejält. Dessutom skall priset alltid handla om pesos och inte dollar som handlarna vill. Påslaget med dollar blir bara det ca 30% dyrare. Dessutom kan man med lite ansträngning pruta ytterligare ca en tredjedel på det kvarvarande priset i pesos.Nu har vi visserligen varit här vid den tid då det inte finns så manga turister här.
Vårat omdöme så här efter snart 11 dagar om Mexico och folket här i Zihuatanejo är att vänligare folk får man leta efter. De skräckhistorier om maffia, giftiga djur och rånare har vi inte sett till alls. Tvärtom har vi med vårt intresse för deras kultur och vanor kommit dem ganska nära. vi har fått fina tips om matställen till helt vansinnigt billiga priser. Sådana priser som andra turister aldrig har varit i närheten av.
Micke och Arne som var ute på sjön har som vanligt haft en underbar dag. Fisket däremot har varit ganska trögt och inte förrän vid lunch fick de upp varsin "bonito" på ca 2,5 kg. Fiskarna kämpade men fighten var över efter ca tio minuter. Arnes fisk var den enda som kunde användas som levande agn och lottdragningen föll till Mickes favör.
När det bara var ca 2,5 timmar kvar innan båten skulle gå till baks till hamn hände något.
Tänk er in i situationen där tiden, bara för en sekund stannar till. Plötsligt med enorm kraft hugger det till utan att ytan krusas det minsta. Nu hade hugget blivit till en motstånd utan dess like. ungefär som om de skulle ha fått botten-napp ute i stilla havet. Det gick inte att rubba. Fiskeguiden skriker till micke, - "maybe a marlin" och det kaos som utbröt därefter kan ni bara tänka Er.
Det var en "Blue marlin" på 85 kg, dvs som du skulle ha fått en älgkalv på kroken. Fighten varade i nästan en timme för Micke. Arne som hjälpte till rättade Micke när han glömde att låta spöt jobba. Micke kunde bara svara krystat att det inte gick då motståndet var enormt.
Efter all handskakning och gratulationer vandrade vi upp i bergen för att avnjuta en fantastisk måltid på "blue marlin" och "languster". Middagen var obeskrivligt god och stämningen på topp. Prispokalen utedelades till Micke med ett väl inövat tal av Axel. Våra guider under veckan gjorde oss sällskap.
Efter middagen gick vi ut på byn och tog oss en gemensam drink.
Vi avrundar vår 20-års resa med att gemensamt stolt posera framför den dröm vi har haft under så många år.
Tack alla Ni som har kommit med uppmuntrande ord på vägen.
Vi ses igen ...
Dagen har varit varm men vi börjar väl vänja oss nu för det har varit ganska skönt ändå. Vi har lärt oss nu det här med att pruta. Det fungerar ganska bra om man är två och dealar om flera saker samtidigt. Då kan priset sänkas rejält. Dessutom skall priset alltid handla om pesos och inte dollar som handlarna vill. Påslaget med dollar blir bara det ca 30% dyrare. Dessutom kan man med lite ansträngning pruta ytterligare ca en tredjedel på det kvarvarande priset i pesos.Nu har vi visserligen varit här vid den tid då det inte finns så manga turister här.
Vårat omdöme så här efter snart 11 dagar om Mexico och folket här i Zihuatanejo är att vänligare folk får man leta efter. De skräckhistorier om maffia, giftiga djur och rånare har vi inte sett till alls. Tvärtom har vi med vårt intresse för deras kultur och vanor kommit dem ganska nära. vi har fått fina tips om matställen till helt vansinnigt billiga priser. Sådana priser som andra turister aldrig har varit i närheten av.
Micke och Arne som var ute på sjön har som vanligt haft en underbar dag. Fisket däremot har varit ganska trögt och inte förrän vid lunch fick de upp varsin "bonito" på ca 2,5 kg. Fiskarna kämpade men fighten var över efter ca tio minuter. Arnes fisk var den enda som kunde användas som levande agn och lottdragningen föll till Mickes favör.
När det bara var ca 2,5 timmar kvar innan båten skulle gå till baks till hamn hände något.
Tänk er in i situationen där tiden, bara för en sekund stannar till. Plötsligt med enorm kraft hugger det till utan att ytan krusas det minsta. Nu hade hugget blivit till en motstånd utan dess like. ungefär som om de skulle ha fått botten-napp ute i stilla havet. Det gick inte att rubba. Fiskeguiden skriker till micke, - "maybe a marlin" och det kaos som utbröt därefter kan ni bara tänka Er.
Det var en "Blue marlin" på 85 kg, dvs som du skulle ha fått en älgkalv på kroken. Fighten varade i nästan en timme för Micke. Arne som hjälpte till rättade Micke när han glömde att låta spöt jobba. Micke kunde bara svara krystat att det inte gick då motståndet var enormt.
Efter all handskakning och gratulationer vandrade vi upp i bergen för att avnjuta en fantastisk måltid på "blue marlin" och "languster". Middagen var obeskrivligt god och stämningen på topp. Prispokalen utedelades till Micke med ett väl inövat tal av Axel. Våra guider under veckan gjorde oss sällskap.
Efter middagen gick vi ut på byn och tog oss en gemensam drink.
Vi avrundar vår 20-års resa med att gemensamt stolt posera framför den dröm vi har haft under så många år.
Tack alla Ni som har kommit med uppmuntrande ord på vägen.
Vi ses igen ...
onsdag 18 februari 2009
Slutspurten
Hela gänget har varit ute idag. Thomas, Göte, Lasse och Axel var ute med den stora off-shore båten. Micke, Arne, Jörgen och Ulf fiskade in-shore med "pangas".Det är verkligen tur att vi är här i februari. Solen är stekande het under dagen och värmen motsvarar en het julidag på Cypern. Åtminstone känns det så ute på havet.
Ganska lugn sjö har det varit i stort sett hela dagen. Vi har återigen sett valar, delfiner och hoppande "bonitos". På off-shore-båten såg de dessutom tre "sailfish" som simmade med fenorna som segel i ytan när de utmanade varandra.
Jörgen och Ulf har sett ett 25-tal hopp av "manta-raja", dvs manta-rockor av mindre storlek. De har haft några hugg och även tappat en "needle-fish" som såg hyfsat stor ut. Den ser ut som en svensk "näbbgädda" men väger betydligt mer, upp emot 10 kg är inte ovanligt. Ingen fisk ville däremot följa med upp i båten.
På off-shore-båten kunde Thomas landa en "Sailfish" efter en hyfsad kamp på ca 10 minuter. Återsättningen av fisken tycktes gå bra till en början men det visade sig senare att fisken inte klarade sig. Fisken bärgades på nytt för att tas om hand. Någon filé tog grabbarna dessvärre inte med sig.
Arne väntade till 12-tiden innan han slog till. En "Horrel" på ca 11 kg och kunde därmed ta båtrekordet från Micke. Även denna släpptes tillbaks efter fotografering.
Nu verkar det som om Arne börjar bli trött efter allt fiske, eller kan det vara så att han "laddar om" inför morgondagen slutspurt. Vi får se vad han får i morgon tillsammans med Micke som är den enda som nu har chansen att utmana Arnes rekordfisk. Resten av gänget har nu fiskat färdigt och förbereder sig för hemresan.
För två veckor sedan kunde någon här i byn få upp en "Blue-marlin", det storvilt som alla "djuphavsfiskare" suktar efter. Idag hade någon fått ytterligare en så vi åtminstone kunde få se en sådan i verkligheten.
Ganska lugn sjö har det varit i stort sett hela dagen. Vi har återigen sett valar, delfiner och hoppande "bonitos". På off-shore-båten såg de dessutom tre "sailfish" som simmade med fenorna som segel i ytan när de utmanade varandra.
Jörgen och Ulf har sett ett 25-tal hopp av "manta-raja", dvs manta-rockor av mindre storlek. De har haft några hugg och även tappat en "needle-fish" som såg hyfsat stor ut. Den ser ut som en svensk "näbbgädda" men väger betydligt mer, upp emot 10 kg är inte ovanligt. Ingen fisk ville däremot följa med upp i båten.
På off-shore-båten kunde Thomas landa en "Sailfish" efter en hyfsad kamp på ca 10 minuter. Återsättningen av fisken tycktes gå bra till en början men det visade sig senare att fisken inte klarade sig. Fisken bärgades på nytt för att tas om hand. Någon filé tog grabbarna dessvärre inte med sig.
Micke fick ett rejält hugg vid 11-tiden. En "Horrel" på ca 8 kg gav Micke en match som överraskade. Tydligen är fisken inte så smaklig enligt en av fiskeguiderna. Så fisken släpptes tillbaks efter fotografering.
Arne väntade till 12-tiden innan han slog till. En "Horrel" på ca 11 kg och kunde därmed ta båtrekordet från Micke. Även denna släpptes tillbaks efter fotografering.
Nu verkar det som om Arne börjar bli trött efter allt fiske, eller kan det vara så att han "laddar om" inför morgondagen slutspurt. Vi får se vad han får i morgon tillsammans med Micke som är den enda som nu har chansen att utmana Arnes rekordfisk. Resten av gänget har nu fiskat färdigt och förbereder sig för hemresan.
För två veckor sedan kunde någon här i byn få upp en "Blue-marlin", det storvilt som alla "djuphavsfiskare" suktar efter. Idag hade någon fått ytterligare en så vi åtminstone kunde få se en sådan i verkligheten.
tisdag 17 februari 2009
Off-shore
Idag stannade halva styrkan iland för att vila upp sig och handla lite. De passade även på att resa till Ixtapa. Det allmänna omdömet var att det nog var tur att vi hade åkt till Zihuatanejo då det inte var lika turistanpassat här.
Idag åkte Micke, Jörgen, Ulf och Arne ut med familjen Vargas stora "off-shore" båt (Esturion II). Även den här morgonen var svalare än vi har varit van vid tidigare.Vi började med att fiska efter "bonitos" ganska direkt efter hamnens utlopp. De skulle vi ha som agn för de stora fiskar vi tänkte ta upp under dagen.
Båten kändes som en "finlandsfärja" jämfört med de "pangas" vi hade nyttjat tidigare. Det fanns en bekväm öppen "salong" som vi kunde sitta och prata i när vi inte var ute på aktern. Överhuvudtaget var det en mycket bekväm båt att åka med. Nu satte vi kurs västerut ca 25 nautiska mil (ca 4,5 mil) rakt ut i stilla havet.
Efter att ha fiskat ett tag upptäckte vi att det ena betet betedde sig konstigt vid ytan. När vi vevade in betet såg vi att två små fiskar av okänd typ satt fast på kroken. De såg ut som två små löv på en lövräfsa.
Vid 11-tiden, som vi nu förstår är en bra huggtid här, högg det till för första gången under dagen. Ulf kunde nu kämpa med en "sailfish" av lite större modell, drygt 30 kg. Kampen varade i över 20 minuter med många hopp och rusningar. Efter att ha bordat fisken och fotograferat den kunde fisken släppas tillbaks oskadd. Våra fiskeguider vakade noga över fisken för att se att den återhämtade sig väl. Det här är viktigt för dem då just den här typen av fisk är viktig för deras fisketurism.
Arnes "sailfish" på drygt 30 kg
Efter lunch vid 13-tiden högg det igen. Ytterligare en "sailfish" som Arne hade äran att få kämpa mot. Arne som är erfaren som fiskare kunde ge fisken en rejäl match. Tyvärr blev det lite för tufft för fisken som inte kunde återsättas. Under tiden som Arne kämpade med fisken kom det en mindre havssköldpadda förbi och sånär krockade med båten.
Eftersom Arnes fisk inte kunde sättas tillbaks så tog vi reda på fileerna (ca 15 kg) som vi lämnade över till restaurangen på vanligt manér. Vid 18-tiden hade de grillat och lagat till ännu en fantastisk måltid för hela styrkan. Nu blev det bara vi som hade fiskat som ville äta.
Vi fyra åt för nio personer då vi fick in en extra tallrik. Mycket mätta och nöjda betalade vi som vanligt en "spottstyver" för maten. Resten av fisken fick de på restaurangen.
Det är en underdrift att säga att de blev mycket glada.
Idag åkte Micke, Jörgen, Ulf och Arne ut med familjen Vargas stora "off-shore" båt (Esturion II). Även den här morgonen var svalare än vi har varit van vid tidigare.Vi började med att fiska efter "bonitos" ganska direkt efter hamnens utlopp. De skulle vi ha som agn för de stora fiskar vi tänkte ta upp under dagen.
Båten kändes som en "finlandsfärja" jämfört med de "pangas" vi hade nyttjat tidigare. Det fanns en bekväm öppen "salong" som vi kunde sitta och prata i när vi inte var ute på aktern. Överhuvudtaget var det en mycket bekväm båt att åka med. Nu satte vi kurs västerut ca 25 nautiska mil (ca 4,5 mil) rakt ut i stilla havet.
Efter att ha fiskat ett tag upptäckte vi att det ena betet betedde sig konstigt vid ytan. När vi vevade in betet såg vi att två små fiskar av okänd typ satt fast på kroken. De såg ut som två små löv på en lövräfsa.
Vid 11-tiden, som vi nu förstår är en bra huggtid här, högg det till för första gången under dagen. Ulf kunde nu kämpa med en "sailfish" av lite större modell, drygt 30 kg. Kampen varade i över 20 minuter med många hopp och rusningar. Efter att ha bordat fisken och fotograferat den kunde fisken släppas tillbaks oskadd. Våra fiskeguider vakade noga över fisken för att se att den återhämtade sig väl. Det här är viktigt för dem då just den här typen av fisk är viktig för deras fisketurism.
Efter lunch vid 13-tiden högg det igen. Ytterligare en "sailfish" som Arne hade äran att få kämpa mot. Arne som är erfaren som fiskare kunde ge fisken en rejäl match. Tyvärr blev det lite för tufft för fisken som inte kunde återsättas. Under tiden som Arne kämpade med fisken kom det en mindre havssköldpadda förbi och sånär krockade med båten.
Eftersom Arnes fisk inte kunde sättas tillbaks så tog vi reda på fileerna (ca 15 kg) som vi lämnade över till restaurangen på vanligt manér. Vid 18-tiden hade de grillat och lagat till ännu en fantastisk måltid för hela styrkan. Nu blev det bara vi som hade fiskat som ville äta.
Vi fyra åt för nio personer då vi fick in en extra tallrik. Mycket mätta och nöjda betalade vi som vanligt en "spottstyver" för maten. Resten av fisken fick de på restaurangen.
Det är en underdrift att säga att de blev mycket glada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
