Sammanfattning av fisket i Lofoten 29/8-4/9

Vi kan direkt konstatera att fisket blev ett fiasko. Vädret gjorde att det inte gick att gå ut till de rätta platserna och lågtrycket gjorde att naturen låg i dvala. Förutom att fisken inte ville nappa såg vi inte till särskilt mycket annat vilt i naturen. Sista dagen sprack det upp på himlen och helt plötsligt var fåglarna tillbaka, tumlarna ute och lekte med våra båtar och fisken på hugget. Det är inte bara vi människor som blir låga av lågtryck.

Veckan innehöll dock massor av höjdpunkter. Inte minst det faktum att Anders lyckades ta en hälleflundra. Det är första gången någon i vårt sällskap får en sådan så det var naturligtvis stort. Vädret i sig är rätt häftigt. Även om det är jobbigt att vara på havet när det blåser så är det samtidigt en mäktig upplevelse. Det bästa av allt var nog ändå ressällskapet. Nio personer med en åldersspridning på 18-72 år som lever tillsammans under en vecka och har det mycket trevligt. Bara det är värt hela resan.

Vi kommer igen! Tillbaka till Lofoten är vi troligen inom ett år men då flyger vi. Bussresandet har sina fördelar genom att det är lätt att ta med mycket bagage och fisk. Nu har vi lärt känna området såpass bra att vi själva kan arrangera en bättre resa till lika bra pris.

Anders vann - på en jättelubb!!!

Som vanligt avgjordes tävlingen under de sista timmarna. Anders lyckade bärga en lubb på 8,7 kg. Det var den i särklass fulaste fisk som någon någonsin dragit upp, liknade mer en övergödd gris än en fisk.

Ful eller inte, det var i alla fall veckans största fisk och Anders tog hem segern med god marginal.

Precisionsfiske utan motsvarighet

Det visade sig att Petri skulle utmärka sig idag igen. Han visade vart "skåpet skulle stå" när det gäller att hitta nya arter att fiska. Uppfinningsrikedom, ihärdighet och erfarenhet måste vara egenskaper som Petri besitter. Vi andra kan bara konstatera att han slår sina personliga rekord på löpande band.

Denna nya art (se bild) hittade han i en klippskreva på 80 meters djup!!!

Morgonstund har guld ...

Vi steg upp strax efter fyra för att göra oss i ordning för den sista dagens fiske. Förväntningarna på vädret var stora. Efter ett litet tag ljusnade det och vi kunde se att vinden hade vänt och himlen hade inslag av blått. Precis som "vädergubbarna" hade lovat.

Nu skulle det fiskas!

Klockan fem var vi ilastade i båtarna för avfärd. Några tekniska problem uppstod i starten. Kenneth, Micke och Anders fick problem med sin GPS-utrustning. De skulle komma efter oss andra bara de kunde kolla utrustningen först.

Vi andra satte kurs mot "utgrund" c:a 11 distans (c:a 2 mil) rakt ut i havet. Ett säkert ställe för riktigt grov torsk. Det tog ett tag för oss att ta oss dit och det visade sig att det blåste en del ändå här ute i havsbandet. Vi påbörjade fisket och visst fick vi lite, men det var mest småsej i vanlig ordning.
Efter ett tag anslöt Kenneth, Micke och Anders som inte hade lyckats få ordning på utrustningen helt.

Framåt förmiddagen började det blåsa upp igen och vi flyttade oss närmre land. Nu började några av oss att få upp lite torsk. Inga av större modell tyvärr, men en hel del runt 5 kilo.

Försmak av morgondagen?

Under kvällen sprack det upp lite grann. Inåt land regnade det fortfarande så en regnbåge avtecknade sig mot bergen i bakgrunden. Ett skådespel i den här omgivningen ...

När solen började värma så började det också nappa lite grann, Det gav mersmak inför morgondagen då våra planer är att utmana Petris rekordtorsk på 6,2 kg.

Han tror att han sitter säkert nu, men vänta bara ...

Kirurgteamet

Fiskefabriken i Helnessund behövde hjälp med att ta hand om en flundra. Raskt ställde sig clubens specialutbildade kirurgteam till förfogande.

Från vänster: Doktor Dengroth, Doktor Bangladesh och Doctor Doctor.

Apati

Idag tillbringades hela dagen i land. De flesta var nu ganska less på allt stormande och regnande. Framåt kvällen gav sig båtarna ut igen men som synes var aktiviteten låg. Fångsten blev som vanligt - det som nappade var yngel och de stora går kvar i sjön.

Några av grabbarna brås på far sin!

Väderprognosen visar stiltje inatt så vi planerar att ge oss ut c a 0500 imorgon bitti. Morgondagen ger oss också sista chansen till fångst då bussen går hemåt imorgon kväll.

Hemligheter i djupet

Morgonen började med relativt bra väder. Vi gav oss iväg ut mot grunden längst ut för att försöka hitta lite grövre fisk när vädret tillät.

Några av oss hade lagt om taktik. Istället för att hitta grov fisk så skulle vi även ta hand om den småsej som skulle kunna liknas med "Norska havets makrill" då de kommer i stora stim och har i stort sett samma beteende.
Vi kunde dra upp en hel del sej och stundtals även en del torsk.

Vid ett tillfälle trodde både Jörgen och Åke att de hade fått "bottennapp". När de vände båten för att köra lite närmare så ryckte det till och drog ut en hel del lina. Det var något stort på!
Trots att båda två hade fångat (eller skall man säga fastnat?) i samma fisk, så kunde de inte ens få den att röra sig en millimeter. Efter en kamp på c:a 15 minuter så slets båda linorna av. Utmattade och förvånade kunde vi bara spekulera i vad det kunde ha varit

Vi kunde inte låta bli att göra ett strandhugg igen för lite morgonfika. Efter strandhugget började vi sakta fiska runt alla småöar efter hälleflundra. Det hade strax före lunch blåst upp rejält igen och värre skulle det bli, vilket gjorde att vi inte längre kunde vara utomskärs. Väl hemma före middagen kunde några av oss ta rätt på en del fisk. Petri hade sin vana trogen dragit de största torskarna för att hålla oss andra på avstånd från den åtråvärda prissumman.

Nu hade vi fått "fiskefeber" igen, eller "blodad tand" så att säga. Efter middagen gav några av oss ut igen. Trots att det nu blåste mer än lovligt. Vi sökte lä men det fanns ingen. En enda liten torsk kunde vi få upp. Resan hem i motvind var ingen lek med de "flatbottnade" båtar vi har tillgång till.
Under kvällen tittade solen fram en kort stund. Vissa stunder är helt enkelt bara obetalbara.Vi kan bara dela med oss av den stämning som kan vara här uppe ibland.

Stormbyar och surströmmingsburkar

Vädrets makter fortsätter att gäcka oss. Vindar på upp till 16 m/s och vågor som gör att det är svårt att hålla sig kvar i båten gör att det fortfarande är svårt att nå ut till de platser där fisken lär finnas. Vi har vid det här laget sökt av fjordarna samt alla småöar i närheten. Fisken vill helt enkelt inte nappa just nu.

Morgondagens väder ser ut att ge en möjlighet mellan 8-10 på förmiddagen.

Förutom flundran som var dagens höjdpunkt så gjorde vi ett strandhugg och tog oss lite kaffe. Sandstränderna som finns lite här och var på öarna är som tagna från tropiska miljöer. Fantastiskt vackra vyer där "sanden" egentligen består av finfördelade snäckskal.

När nu fisket inte är så lustfyllt, så passade vi på att hålla den traditionsenliga surströmmingsskivan. Rödlök, mandelpotatis samt surströmming i både originalversion och filead.

Riktigt gott.

Dessutom var det premiär för Linus som faktiskt provsmakade en klämma.

Skål på Er !

Första flundran på durken

Då är vi tillbaka i etern igen efter ett dygn med förbindelseavbrott. Det blir lätt så när man försöker koppla upp sig via taggtråd.

Idag landade Anders sin första flundra efter en brutal och hänsynslös drillning. Flundran vägde c a 5 kg och hade troligen behövt vara tio gånger så stor för att ha en chans. Förövrigt tomt i plastbackarna, mest beroende på ständig kuling. Ikväll ska det mojna tillfälligt och då är naturligtvis de flesta av oss så slitna att vi inte orkar ge oss ut på havet. Vi tar nya tag imorgon då väderprognosen visar 7-11 m/s.